# Det postmoderna anslaget i Kungsträdgårdens tunnelbana: slitet, historiskt, kitschigt. Som dekoren i en rockvideo från 1983. Tänker på almarna som fick stå kvar och på dem som nu huggs ner vid Gustav Vasa kyrka. De tar kål på sig själva.

# Utmed Blasieholmens kaj. Taxichaufförer som pelarfigurer sväljandes cigarettrök grå som himmelen.

# Grand Hotel speglar sig i Skeppsbron och Skeppsbron hälsar tillbaka. Uniformer och någon som håller upp en bildörr.

# Träbron med de förgyllda kronorna. Fortfarande mycket grått. Dis. Lager av sjuttonhundratalspastell. En sotig, dimmig känsla stiger ur vattnet. Saltet som kramar luftmolekylerna om sommaren är borta. Blåst och nationalromantik. Södermalms höjder ser av någon anledning lockande och lite farliga ut.

# Moderna museet. Niki de Saint Phalle. Blonda dörrar och mosaik på toaletterna. Annika von Hausswolffs övertäckta flickkroppar. Neonskiftningar och utfläkt hud. Skira tygstycken över armar och ben. Bubbelgum och blekta jeans. En slagen kvinna. En ståtlig schäfer. Urvattnade stränder och svensk rufsig skog. Ruckel. Rosa plyschsoffor, persienner, krukväxter. Samt allehanda videokonst: bara, blottade kvinnorumpor. Silvergelatin och målarburkar. Feminism i det nya millenniet.

Jag vandrar ensam runt.