Till synes skör med tvivel och tvekande spiror mot världen.

Och med återvändande till dvala och ensamhet. Sedan, plötsligt stark och fast besluten. Längtan efter sol, salt och vindar som får kronorna att dallra. Framåtblickande och trotsig. Trevande. Tålig fast blek. Grönskimrande nätter längs stadens upplysta asfaltskanaler. Ihärdiga morgnar och mer av det sköna. Har man brutit igenom tjocka vita kristaller är man rustad för reträtter.

I sprickorna lever hoppet. Liksom i vecken i den öppnande grenens blick. Som en nyfödds första rörelser utanför fett och vatten.

Det cykliska stundar, skönheten är gråtmild. Livet i reduktion är ett omfamnande av repetitionerna. Men i hjärtat bultar ögonblicken, det som aldrig kommer tillbaka, det som alltid kommer tillbaka.