Det finns en illusion som jag går på gång på gång. Jag tror att jag är säker och saker och ting faller ur händerna. Jag tror att jag är förberedd och det oväntade sker. Jag tror mig vara garderad och jag krossas. Jag tror mig kunna styra över detaljerna och livets innehåll, forma dagarna efter en föreställning, men de blir någonting annat. Jag tror att jag vet när det i själva verket är högmod. Och ödet säger då: Att begrava kontrollen är att förlora idén om sig själv som gudomlig.