// Pudret över min balkong. Som florsocker på en bakelse. Vad blommorna måste frysa! Sittdynan till den skrankliga balkongstolen: mumifierad. Den varma hösten svek växterna, sedan gjorde jag det. Plötsligt. Oförhappandes. Så vackert snön lägger sig. Fånigt, men jag ser det som en smekning. Silar himlen snön eller vilket raster faller flingorna genom?

// Snöregn är ett bättre ord än snögardin. Det sistnämnda låter otympligt. Men faktum är att snön sänker sig som en gardin. Det pågår ett skådespel utanför fönstret. När det regnar på film är det inte vatten utan mjölk, var det någon som sa. Snön liknar inte riktig snö utan artificiell sådan. Platons idealsnö.

// Så upptogs alla av vädret. Jag svär på väg till förskolan. Vagnen fastnar i minsta snödriva. Svenskar har ett sådant stoiskt temperament. Mina svordomar klingar ut i den prydliga stadsdelens lugna kvarter fyllt av folk som biter ihop. Det som började som något oskyldigt, vackert och vitt får svetten att bryta fram, frustrationen att stiga. Jag tvingas gå i körbanan som inte är mycket bättre än trottoarerna. Inställda tåg och bussar överallt. Varningar som utfärdas. Stanna hemma om du kan! Ge dig inte ut på vägarna! Extrasändningar där nyhetsreportrar från Sveriges television beger sig till parker för att se pulkaåkande barn, men de lyser med sin frånvaro. Det talas om snöåska och visas videosnuttar från ett nattupplyst höghusområde i Bredäng.

// Alldeles vitt utanför kvällsfönstret. Ljuden försvinner. Människor hukar sig på gatorna. Snön letar sig in innanför ögongloberna och efterlämnar mjuka, smältande stänk av kyla. Det är omöjligt att dra barnvagnen. Jag erbjuds hjälp över övergångsställena som är blockerade av snödrivor och försöker frammana en sorts julstämning när jag möts av julgranen vars grenar är tyngda i Vanadisrondellen. Jag försöker se något rent, ljuvligt och estetiskt tilltalande i detta så hastigt uppkomna vinterlandskap som snart ska förvandlas till ett grått trögflytande hav. Snöåska uppstår visst när havsvattnet som varit ovanligt varmt på östkusten den här hösten möts av minusgrader.

// Nu smälter allt. Snöskottarna från firman som lämnat in konkursansökan uppehåller sig på innergården. Så snabbt balkongen kläs av! Jag påminns om issjoken från mitt kylskåp häromveckan och hur de krympte i vasken. Ljusen brinner inomhus, någonting i mig räds att gå ut eftersom jag alltid har barnvagnen med mig, nästan aldrig går fritt längre.