En vanlig bokhandel i Sverige i dag: deckare, självhjälpsböcker, några glättiga biografier och en mängd kokböcker. Dessa kokböcker syftar i första hand till att vattna våra munnar, sedan att bli nyfikna på kokboksförfattaren med en historia av sorten att man tidigare haft ett ”vanligt kontorsjobb”, men nu bara måste baka kringlor hela dagarna.

Bilderna är färgglada och kokboksförfattaren leende lycklig. Den kramar flätade korgar med glänsande primörer. Den står i en bedagad gränd och samtalar med en hundraåring som levt på sardiner hela livet. Den sitter på en knallröd scooter eller en klädsamt rostig cykel på väg till bonde- eller fiskmarknaden. Den har råkat få råg-, grahams-, eller mandelmjöl på näsa och kinder. Den tornar i uppknäppt linneskjorta, modell oversize, och höftförkläde framför middagssällskap på charmigt vildvuxna torpartomter. Den verkar inte minsta rädd att ekoköttet ska brännas vid på grillen eller att den ska ha glömt jästen i bulldegen. Den blickar upp mot knotiga äppelträd, smeker en färsk citron eller frukosterar framför ett turkostblått hav när den inte står vid spisen, grillen eller bakbordet.

Recepten flankeras av fejkat såsspill eller kafferingar över generöst tilltagna sidor och typsnittet är noga utvalt, likaså radavstånd och hur mycket luft det ska vara på sidan. Kokböckerna återfinns i hemmen där idén om mat är viktigare än matlagningen, där ingen har tid att äta, men pengar till marmorbänkskivor, högblanka köksmaskiner och exklusiva kylskåp. Kokböckerna är den givna accessoaren inför en lägenhetsvisning eller ett hembesök där man inlevelsefullt berättar om hur mycket man ”älskar att laga mat” … När man ändå vill laga från recept, googlas det snabbt fram på ICA:s, Tastelines eller Allt om mats hemsidor och upplägget sker efter bästa förmåga. Men förlagens utgivning fortsätter med den ena kokboksförfattaren mer sinnligt klämkäck än den andra.

När jag efter min titt i Akademibokhandeln på Sankt Eriksgatan där kokböckerna står längst in, går till Coop vägg i vägg ser jag snart färdiga rätter, plastpaketerade helfabrikat och billig frysmat läggas upp på gummirullbanden. På snabbmatsrestaurangen som låtit använda sig av en bit av den inomhuskorridor — lik sådana man ser i gallerior — mellan matbutiken och utgången, till servering, sitter ensamma sällskap och trycker i sig slabbiga hamburgare till rösterna från en tipsaffärs uppräknande av lottorader. Ute på gatan står drogpåverkade och förvirrade och röker intill en pub. Skolkande ungdomar går planlöst gloendes sida vid sida om barnfamiljer med vagnar och ungar. Yrkesaktiva (stressade), arbetslösa (lommande), friska och sjuka, män, kvinnor, gamla, unga. Alla är inne i sina bubblor.

I lyckans land finns tid och fritid som av en händelse. Inspirationen tryter aldrig, energin sviktar sällan. Taskig ekonomi är möjligheten att inhandla ett parti rovor (som ingen vet hur man tillagar) till ett ”vrakpris”. Ingredienserna nedtill minsta underverksgörande sjögrässtrå finns alltid tillgängliga och har man grönsaksmarknaden som andra hem, kommer man dessutom skona plånboken. I matglädjens universum finns ingen övervikt, annat än trivselkilon, inga alkoholproblem, men gärna tilltagna vinkupor med ett biodynamiskt kvalitetsvin som intas under middagsförberedelserna. Här är maten, drycken och kokboksförfattaren i centrum och det är det fantastiskt. Livets goda och så vidare. När tiden, pengarna, orken infinner sig kan konsumenterna bli dess avyttring. Alla behöver vi äta. Men hamburgare, fiskgratänger i mikro, läsk och sushi får duga tills vidare.

Njutningsbiblarna ler på allt mer igendammade kökshyllor. Nya upplagor ställs i rader bredvid deckarna, självhjälpen och prinsbiografierna i bokhandlarna. Botemedlet mot tomheten kan vara fräsljudet från en chilifrukt som hoppar i stekpannan eller smulpajen som smälter på tungan. Det finns en framtid, en chans att drömma sig bort, att sjunka in i berättelser bortom våra egna, att smaka på andra sorters liv.