Gravid ung kvinna med man intill

Blond kvinna med det typiska utseendet nu för tiden. Uppsvällda läppar, markerade kindben och nedtill minsta rand mejkade ögon. Hon drar fingrarna utmed vattenmelonen som är hennes mage. Håret är sprött efter för hård färgning. Ansiktet är stelt och medvetet om betraktaren. Mannen sitter som en uppassare bredvid henne, ett slags hovnarr. Han är kort och han ser ovanligt lycklig ut, som om alla tysta frukostar och trevande samtal vid middagsbordet ännu inte infallit eller för att hennes fylliga skönhet slätar över brist på livsinnehåll. De ska bli föräldrar! Hon lyser som en madonna, en solstråle, men hon är samtidigt otillgänglig för hans glupska intresse, hans allomspännande uppmärksamhet av henne som hon njuter och samtidigt tråkas ut av.

Ung tjej som äter glass

Ung, mycket vacker, alltigenom naturlig tjej äter en strutglass vid Rådmansgatans tunnelbanestation. Hon är centrerad i mitten av perrongen varför en målning eller ett fotografi av henne vore passande. Kanske med dragning åt Karin Broos pastellsolkiga flickrealism. Tjejen har en somrig klänning, bara ben och en svart sportig ryggsäck som gör bristen på fåfänga uppenbar. Ingen man är dock i sikte och kan klä av henne med blicken; hon får tack och lov vara i fred. Även när hon kliver på tåget väljer hon en centrerad placering, nämligen i mitten av den vertikala sittraden med gula och grå säten. Glassen skär hennes gängliga figur i två halvor.

//

Pulserande susande tåg framskrider i långa mörka tunnlar. Rytmen, tempot får mig att tänka på tivolin. Det kan också vara inbromsningen och det lätta illamåendet som infinner sig när bygeln fälls upp.

Man som talar i telefon

Man i trettioårsåldern. Bångstyrig svart kalufs. Skägg. Gröna linjen i morgonrusning. September. Snäcka i plast i örat. Enda replik som yttras och som bryter igenom tystnaden: ”Streamingtjänsterna är ett pyramidspel. Det finns inga pengar att tjäna”.

//

Vi är alla dessa klippdockor, alla dessa vikbara pappersfigurer och statister utan röst.