Tungt i bihålor och svalg. Året ska också ha sin första förkylning.
//
Två vars essäer jag läser i ett flöde, vars penna och blick tycks genomskinlig, som om de skrev med vattenfärg: W.G. Sebald och Joseph Brodsky. Och i ett sekel som hamrade in de stora ideologierna i människors medvetanden med allt vad det fick för konsekvenser för den skarpa hjärnans förvirring och rotlöshet, känns deras prosa hemtam, liksom nära fast den skildrar erfarenheter tillhörandes brytpunktens tid. Exilen måste vara sårbarhetens tillika den mentala styrkans litteratur.
Att åka tåg eller äta veronsk pizza med Sebald … Mm. Eller sitta på en buss som smeker trädgrenar och höra om hans närmande av det italienska tvillingparet och Kafkakopiorna!
//
Nu ser jag inte bara träden spreta som de gör i avsaknad av grönt lull-lull, jag ser också rötterna som går åt motsatt håll. De spretar med förankring och trygghet ner i marken.
//
Snart trettioåtta år sedan Sverige fick sitt första statsministermord utanför en måleributik. Tänker på den blåvita tejpen som rullades ut alldeles för sent. På mördarens flykt upp på åsen. På skosulorna som klampade runt på brottsplatsen medan polisen försökte förstå vad som hänt.
Chocken i det lilla landet Lagom över att ”killen” som blivit skjuten var … Olof Palme och samma utdragna chock när spår efter spår begravdes, utredning efter utredning misslyckades och mordgåtan förvandlades till ett kadaver för idel konspirationsteorier och kriminologiskt hemmasnickeri.
//
Trettioåtta år och trettio dagar sedan vackra begåvade astronauten Judy Resnik sköts upp i en raket som fattade eld till följd av att ett gäng chefer på NASA tagit en ödesdiger risk. Ljuset var på läraren, som på initiativ av Reagan, skulle bli den första civila personen i rymden. Men det var Judy R. som var den verkliga stjärnan. Hade hon vetat vad raketforskarna visste om säkerhetsbristerna, hade hon troligtvis aldrig satt sig i Challenger den där frostbitna januarimorgonen.
Nästan fyra decennier senare är det smartphones och inte rymdfärjeturism som gäller. Men kanske kan Marsplanerna lyfta NASA ur vrakdelsslummern och rymdprogrammens svunna era.
//
Två dagar till skottdagen. Exotiskt med någonting som inträffar vart fjärde år.
//
Ett tvåårigt meningslöst krig i Ukraina. Dränkt i vanvettets aldrig uttorkande lera och med spänningar som inte skönjts sedan Kalla kriget då hoten cirkulerade som flugor runt en hästmule.
//
Och på nyheterna …
Sverige fortsätter stödja Ukraina och träder in i NATO. Rysk opposition tillintetgörs som under de stora ideologiernas, spionernas, fängelse- och utrotningslägrens århundrade.
—
Unga i Sverige har slutat dricka alkohol, slutat dejta, slutat skaffa barn. Män är konservativa och kvinnor progressiva och glappet bland unga är större än någonsin. Käpphästen demokrati får niondeklassarna att rynka på näsan. Ingen tycks tro ens på självförverkligandet längre.
Lämna en kommentar