Croissanten är perfekt. Rågbrödet med potatis i likaså. Kvinnan bakom disken i det nya hantverksbageriet på Vikingagatan är vänlig och passionerad. Jag kokar te hemma i köket och sakta lösgöres kroppen ur de svidande minusgradernas krampande grepp.

Det är inte biobesöken, teaterföreställningarna eller de intellektuella samtalen som lyser upp Walter Benjamins Moskvavistelse vintern 1926-27. Det är bakverken i den ”frostiga spegelsal” som under censurens hinna kokar av fattigdom och förtryck och där inte ens en övertygad marxist som Benjamin förmår se bortom det bitvis hjärtskärande eländet i vars små detaljer han låter sin skarpa iakttagelseblick svepa.