Trafiken ger i från sig stötvisa ljud genom det öppna överfönstret i vardagsrummet. Hade jag inte vetat att där ute var en innerstadsgata med tre körfiler, ett par övergångsställen och trottoarer på båda sidorna hade jag trott att ett flygplan närmade sig eller att en kraftig vindby ryckt tag i träden. Men nu reagerar jag knappt utan låter ljudbilden stegras och klinga av som regelbundna rytmiska inslag i gatubilden. Grönskan framträder mörk och mystisk i allén av halvhöga oxelträd som löper mellan två kvarter. Bakom trädranden syns utsmyckade jugendportar i bostadshusens bottenplan som huserar allt från kemtvätt till frisersalong. Regnet hänger i luften, men solen tvingar sig igenom molntäcket och lapar sakta i sig fukten som ligger tät över innergårdens trädgårdsmöbler.

Stockholm antar sommarskrud. Det blir lite lugnare, lite färre människor i omlopp för varje dag som går. Blomningen är över och på ödetomten som jag springer förbi under löprundorna, har prästkragarna och tusenskönorna börjat vissna. Än ligger industrisemestern i sin linda och många mindre orter inväntar besöksmassornas ankomst. Ska vädret vara på semesterfirarnas sida? Eller kommer sista minuten-resorna till den sydländska ökenvärmen att läggas i varukorgen när regntimmarna blir för många?

Sommarledigheten brukar också vara förbättringarnas tid, om det så är på fritidshuset eller sig själv. Vi fixar köksluckorna, hustaket eller trädäcket, men nås där vi ligger i hängmattan av en gnagande känsla av otillräcklighet. Liksom de återkommande husrenoveringsprojekten kännetecknas av att de aldrig tar slut, finns det alltid något ytterligare som vi kan göra för att bli lite bättre, lite nöjdare med oss själva. När vi dessutom är lediga kan vi inte skylla på tidsbrist. Att vi däremot med största sannolikhet blir gladare och mer tillfredsställda av att öppna dörren för en medmänniska än att öppna plånboken för att bli den bästa versionen av oss själva, tillåts vara osagt. Ty helst ska vi göra kullerbyttor där i hängmattan och fira av grillen som ett fyrverkeri innan vi dyker från klippavsatsen för att mot dagens slut berusas av vår egen odödlighet.