Havet, pärlgrått och grynigt, är ett skramlande metallkärl i vilket havsbottnens vajande skägg har bränt fast.

Vinden, en isande pil, tar med sig kådan från tallens upphettade skinn och kryddar den med vildkaprifolens kittlande sötma och klätterrosens parfymerade dunst.

Himlen, ett stycke nyspunnen sockervadd i en drypande våt dröm av tunt vävt hopp. En evighetskarusell på ett vallmofält. En rörlig filmsnutt på näthinnan som föreställer några jäktade moln som ändrar färg, form

— ja, skepnad innan de drar förbi.