Artificiell intelligens — människans överlevnad eller undergång? Det kanske beror på i vilken ordning användandet av tekniken sker …

Klart är i alla fall att humanoider kommer servera annat än popcorn inom en inte allt för avlägsen framtid och att politiker i morgondagens demokratiska val kommer att behöva förhålla sig till en arbetsmarknad där en stor mängd yrkeskategorier har minskat i efterfrågan eller helt förlorat sin relevans.

En teknikdyslektiker som jag själv försöker att inte oroa sig allt för mycket för utvecklingen samt ha tilltro till att människan äger mer självbevarelsedrift än förstörelselust. Men onekligen är hastigheten med vilken de olika delarna av paradigmskiftet — den artificiella intelligensens era — utvecklas, smått hisnande. Till och med skaparna själva häpnas av takten och det tveeggade svärdet som de håller i. Det är ju inte svårt att se framför sig hur samma intelligens som kan ta världen ur viruspandemier och dödliga sjukdomar också kan igångsätta och orsaka dem. Myntet har två sidor som det så bekant heter. Men när det talas om att dra i bromsen från de amerikanska företag som ligger i framkant vad gäller den maskinella superintelligensen, löper otvetydigt kalla krigets kårar längs min ryggrad. Det är tydligt att det bedrivs en ny kapprustning (mellan USA och Kina) kring en teknologi som förutsätter mänsklig kontroll för att inte utmynna i förintelse och utplåning.

Så vad gör då mänskligheten med en uppsättning verktyg, så sofistikerade att de kan övertrumfa den intelligentaste individen på jorden hundrafalt? Konserverar man tekniken som en fascinerande idémodell reserverad pennan hos ett gäng av Hollywoods manusförfattare? Ja, för bara för att det exempelvis går att klona levande varelser med hjälp av genteknik, tillåter vi det inte. Etiken och i förlängningen lagstiftningen är med och utformar den tekniska framåtrörelsen, styr den i en riktning som är tänkt att gynna, inte missgynna oss som släkte. Men som alltid hamnar regler och lagar på efterkälken, och aldrig har väl lagstiftarna inom ai-säkerhet svettats så mycket som nu. Man behöver heller inte vara domedagsprofet för att frukta fel robot i fel händer. Och så vidare.

Den vanlige Gemini- eller ChatGPT-användaren gör den artificiella intelligensen till sin slav som en väninna så träffande uttryckte det. Men vad händer när den generella artificiella intelligensen gör oss till slavar under den? Visselblåsarna inom teknikföretagen visar att människan kan ta ansvar för utvecklingen om viljan finns. Det återstår att se om den gör det. Dock får det tilläggas i sammanhanget att även om ett kärnvapenkrig har varit snubblande nära att utbryta ett par gånger, vadar vi tack och lov inte runt bland Einsteins pinnar och stenar (ännu). Jag väljer således att fortsätta sova gott om natten. Åtminstone tills vidare …